Titlarna ovan är de två första delarna av Kristina Sandbergs trilogi om Maj. Det är åren före andra världskrigets utbrott. Maj flyttar från Östersund till Örnsköldsvik. Hon har knappt fyllt 20, genomgår sin första stora kärlekssorg. Erik har lämnat henne. I Örnsköldsvik jobbar hon på Kjellins konditori. Går ut med flickorna på dans. Så händer det som inte får hända. Hon blir med barn efter besöket hos Thomas. Han bjöd på mat och så blev hon visst lite berusad och så...Nu ska de bilda familj, han nästan dubbelt så gammal, från en annan klass, en man som hon inte alls känner. Här börjar Majs resa mot ett annat liv som går ut på att hon ska leva upp till att vara en hustru som inte bara är god nog åt Thomas utan åt hela släkten. Hur ska hon veta hur man gör allt rätt i sällskapslivet, i kontakten med svägerskorna. Hålla hemmet skinande rent, baka och tvätta, det kan hon men räcker det. Oron för Thomas drickande blir ännu ett orosmoment som fyller på Majs begynnande bitterhet. Vad det så här hennes liv skulle bli, var tog hennes ungdom vägen. Hon har svårt att förlika sig med sin graviditet, tycker kroppen är äcklig och när väl Anita föds finns där ett avstånd mellan mor och barn.

I andra delen kommer andra barnet, Lasse. Firman går bra, man flyttar till en nybyggd femrummare och Maj gläds åt det skinande nya. Kriget tar slut. Allt blir bättre men det är något som skaver. Hon kan inte riktigt släppa in Thomas eller ge barnen beröm, fast hon egentligen vill.

Här åter, liksom i Anne B Ragdes roman, hemmafruns tillvaro. Att skapa sig en identitet genom det fina, rena och väldoftande hemmet. Maj, är en person som inte enbart väcker goda känslor. Ibland vill jag banka på henne, väcka henne, visa på allt hon är på väg att gå miste om. Kristina Sandberg har en förmåga att låta berättande, dialog och tankar stuvas in i samma meningar. Detta är ett konstycke som hon lyckas mycket bra med och gör romanen mycket levande.