Lore
Jag ser den tysk-australienska filmen "Lore". Det är 1945 och Tyskland har fallit. Lore lämnas ensam med sina fyra yngre syskon då föräldrarna som är aktiva nazister, flyr. Lores uppdrag blir att genom det skövlade landet, föra sina syskon till mormodern. Under resans gång går det upp för henne vad som egentligen har hänt under kriget, koncentrationsläger, judeutrotning m m. Nu är det inte judarna som är jagade utan sådanafamiljer som hennes egen.

"Lore" var Australiens Oscarsbidrag, fick 4 priser på Stockholms filmfestival 2012. Ändå är det något som inte når mig ända fram. Det är som om Lore och hennes syskon och deras följeslagare Thomas inte befinner sig i den verklighet de möter på sin väg genom landet. De många närbilderna blir något för många och stoppar upp den dramatik som det verkligen handlar om. 

Visst är filmen väl värd att se men jag skulle hellre rekommendera boken "Molnfri bombnatt" av Vibeke Olsson som behandlar samma ämne. 

Jan Håfström på Värmlands Museum
I filmen "Lore" är döden närvarande. Än mer närvarande är den i Jan Håfströms utställning "Paradise Lost?" Utsågade figurer ur mer eller mindre välkända verk, skyltar med för konstnären viktiga namn ur konst- och författarvärlden - Louise Bourgeois, Marguerite Duras, Friedrich Nietzsche

Jag står storögd och tar in, tänker - man behöver inte förstå!

Så läser jag Jan Håfströms ord - "Allt utgår från min farmors jordkällare" och "Det är ju inte Troja jag gräver ut, det är mig själv"