I mina kurser i Kreativt skrivande är naturligtvis miljöbeskrivning ett av alla skrivarverktyg vi diskuterar. Smaken är ju som vi vet olika vad gäller hur mycket av detta man vill gestalta som författare och hur mycket man vill ta del av  som läsare. Själv ska jag erkänna att för långa naturbeskrivningar kan få mig att göra ett hopp i läsningen.

Men när jag läser Stina Stoor smälter jag. En författare med ett alldeles eget språk och som lyckas engagera alla sinnen. Nedan ett utdrag ur novellen "Gäddan" ur hennes debutsamling "Bli som folk".

Mörk och sär, sån var Lidån hon följde. Rinnig. Och den ångrade sig hit och dit. Stränderna var stup, och träna lutade. Stammar hängde ut över, kvistar nuddade ner i. Och vattnet drog och for och höll på i alla ströcken. Storstenarna sörplade längs bakkanterna sina, och det hördes som gott, precis som köttsoppan med klimp i.