Läs mer http://dans-i-varmland.regionvarmland.se/

Dans på Stora torget, museiparken m m. Allt GRATIS,

När jag läst igenom hela manuset, gjort anteckningar, strukit under meningar m m är det dags för själva lektörsutlåtandet. Jag skriver först en kort sammanfattning av hela historien för att författaren ska veta hur jag har uppfattat händelseförloppet. Jag skriver också några korta meningar om de teman jag hittat.  Därefter är det dags att gå in mer i detalj på de olika delarna (personskildring, miljöskildring, dialog/monolog, tempus, berättarperspektiv, början och slut, logik m m). Under varje rubrik ger jag förslag på sådant som kan förbättras/förändras och ger exempel ur texten både på det som fungerar bra och sådant som jag gett förslag på att förändra. Utlåtandet avslutas med att jag listar de tre viktigaste områdena  i manuset som författaren bör arbeta vidare med.

Tänk att få jobba med det som man tycker om allra mest - ord, meningar som blir till historier. Men det härliga och inspirerande kräver också att jag som lektör behandlar text och författare med stor respekt och lyhördhet.

Kanske är det så att författaren för första gången låter någon annan läsa sitt manus. Man skickar iväg sin "baby" på en ensam och osäker resa. Det är skört och man trar ett stort steg ut i det ovissa.

När jag skriver mina lektörsutlåtanden är det viktigt att framhäva det som är bra och varför det är bra. Man lär sig lika mycket på att få veta det som på förslagen om förändringar/förbättringar. Men de senare måste också finnas med för att författaren ska få valuta för den summa hen satsat på lektörsutlåtandet.

Nej, jag begav mig inte till Stora torget i Karlstad idag för att vinka till kungen och Silvia och bli bjuden på tårta. Jag anser mig ha gjort mitt på den fronten. Det gjorde jag redan 1954 på Södergatan i Jönköping. Där stod vi i den kalla vinden med blåfrusna knän och vita knästrumpor. Rosett i håret och vimpel i hand. Vi väntaden på kung Gustav VI Adolf och hans Louise. Vi väntade och väntade. Just när jag böjde mig ner för att knyta mitt skosnöre kom dom. När jag reste mig upp var de redan borta. Så, som sagt, jag har gjort min plikt.

Idag har jag varit på Vrångsholmen och tittat igenom huset - köket, rummen, trädgården och badplatsen.

Vattnet underbart varmt när man väl tagit sig i.

Här sitter jag och väntar.

Tanken var en eftermiddag i svampskogen. Jag såg skörden framför mig. Em korg med gula kantareller, kanske någon liter blåbär. Men...

något helt annat uppenbarade sig. En nallefamilj, luggsliten, något uppätet öra, röda plastband runt halsen!! Längre in i skogen en övergiven lada, ett hus utan fönsterrutor, en vildvuxen hallonhäck.

En liter hallon blev min fångst, ingen svamp, inga blåbär men en början på en historia, en nallenovell.

Konstutställning på Vrångsholmen 27/7 - 6/8 så ännu finns tid att se denna om du befinner dig i norra Bohuslän. Rekommenderas. Något för alla smaker.

Läs mer: http://www.vrangsholmen.se/

Klarälven flyter stilla
en röd kanot klyver ljudlöst
vattenytan
luften medelhavsvarm
regndroppar faller
semesterlångsamma

låt den stanna länge än

SOMMAREN

,

Dator och skrivare krånglar. Jag åker till Tanumshedes bibliotek för utskrifter. Där lockar ett stort bord med 5 kronors böcker. Svårt att låta bli att botanisera.

Det blev: En gång i ett hus som brinner - Andrea Ashworth. En poetisk vardagsskildring var orden som lockade mig.

Tolv på det trettonde - Jan Myrdal. Har jag nu läst om både Gunnar och Alva Myrdal i flera böcker är det väl inte mer än rätt att Jan M själv får komma till tals. Jag har tidigare läst hans omskrivna bok Barndom.

Den oerhörda värld jag har i mitt huvud - En bok om Franz Kafkas skrivande - Hans Blomqvist. Intressant bok om Kafkas liv och skrivande. Här kan man bl a läsa korta stycken och olika versioner av text ur Processen och vilken text som sedan blev den slutgiltiga. Kafka skrev helst på natten, för natten har något som dagen saknar, hävdade han - nämligen berättelser.

Har under juli besökt Halmens hus i Bengtsfors och Vitlycke Museum i Tanumshede. På båda ställena finns nu basutställningar med den personliga berättelsen. På Vitlycke får  man följa bronsåldersfamiljen - Akaz, Nenna, Alawin, Glicc och Glär i deras vardagsliv, i glädje och sorg. Så mycket lättare det är leva sig in i tiden och livet när man får den personliga berättelsen.
Läs mer om Vitlycke http://www.vitlyckemuseum.se/kulturvast_templates/Kultur_ArticlePageWide.aspx?id=75739