Mitt inne i ett bostadsområde kom en man och ringlade ett rött papperssnöre efter sig. Efter ...en hund ...en katt - nej ingenting. En bra början på en historia!!?

Värmlands Museum , lokal Sinnet en lördag i februari. Poesiuppläsning om mitt, ditt och vårt förhållande till världen. Lika många olika texter som deltagare. Vi rör oss alltifrån den lilla kolonilotten till platser på andra sidan jordklotet. 

Salen är fullsatt, stolarna räcker faktiskt inte till. Hör ni!! Stolarna räcker inte till på en poesiuppläsning. Det är rent njutbart att säga just det eftersom det inte hör till vanligheterna.

Karlstads Bokcafé skickade ut ett upprop om att skriva texter om just "Världen och jag". Texterna samlades i en antologi som såldes till ett billigt pris under kvällen. Jag tror upplagan tog slut.

I bokcirkeln läser vi Hjärtblad - Aino Trosell och Stål - Silvia Avallone

Oktober i Fattig-Sverige - Susanna Alakoski

Skriv din bok och sälj den - Dag Öhrlund

Spännande och roliga manus

Texter av skrivarkursdeltagare

Titlarna ovan är de två första delarna av Kristina Sandbergs trilogi om Maj. Det är åren före andra världskrigets utbrott. Maj flyttar från Östersund till Örnsköldsvik. Hon har knappt fyllt 20, genomgår sin första stora kärlekssorg. Erik har lämnat henne. I Örnsköldsvik jobbar hon på Kjellins konditori. Går ut med flickorna på dans. Så händer det som inte får hända. Hon blir med barn efter besöket hos Thomas. Han bjöd på mat och så blev hon visst lite berusad och så...Nu ska de bilda familj, han nästan dubbelt så gammal, från en annan klass, en man som hon inte alls känner. Här börjar Majs resa mot ett annat liv som går ut på att hon ska leva upp till att vara en hustru som inte bara är god nog åt Thomas utan åt hela släkten. Hur ska hon veta hur man gör allt rätt i sällskapslivet, i kontakten med svägerskorna. Hålla hemmet skinande rent, baka och tvätta, det kan hon men räcker det.

I Karlstad en fredagskväll händer det ovanliga - ett strömavbrott i mer än 1,5 timme. Inte så farligt, hann ju se På spåret och det går ju att läsa invid adventsljusstaken. Åtminstone en stund. Och här går det ju också att skriva en stund så länge batteriet håller.

Ändå blir jag lite handlingsförlamad och tittar avundsjukt ut genom fönstret. På andra sidan gatan lyser det, så surt att gränsen går just vid vårt staket. Men åt andra hållet är det värre, mörker så långt ögat ser. 

Man kan ju förstås gå och lägga sig och sova för en gångs skull i någorlunda tid. Och just när jag tänker det kommer ljuset tillbaka och jag blir glad men ändå betänksam. Vår tid är sårbar, så beroende vi gjort oss av all teknik och apparatur som kräver el.

just nu

Att föda ett barn - roman av Kristina Sandberg, första delen av en trolig trilogi

Manus

Tidskrifterna "Vi läser", "VI " och "Skriva"

På tal om...Sonja Åkessons tonsatta dikt  "Där fruarna bo" från 1963

http://www.youtube.com/watch?v=gzc3OHxk4k4

Under fredag - söndag föregående vecka stor bokfest på Värmlands Museum i Karlstad. I Hörsalen och lokalen Sinnet presenterade författare sina böcker non-stop mellan 1100-1700. Min roll var programpresentatör och samtalspartner till författare. Roligt och stimulerande. Jag fick lyssna på många intressanta skribenter i skilda ämnen, sådant jag kanske inte själv hade valt om jag varit där som en vanlig bokmässebesökare. Det är ungefär som att slå på P1så där apropå, alltid något spännande att snappa upp.

Anne B Ragdes nya bok (ni vet, författaren som skrev Berlinerpopplarna m fl) utspelar sig i ett nybyggt höghus i Trondheim. Det är 60-tal och hemmafruarna finns där i sina likadana (eller möjligen spegelvända) lägenheter och tristessen och frustrationen frodas. Och det städas och städas. Är detta kvinnornas nya identitet. Fru Åsen gläds åt regnet. Då drar hyresgästerna in lera och grus och hon får anledning att skura hela trappuppgången. Hon har ju så bra vatten. Och herr Åsen tar slangen och rengör trottoaren. Städar gör de istället för barn, det blir inga barn.

Bondgården med djur, omoderna hus krävde en hemarbetande (läs kvinna) men nu med alla moderniteter finns tid för annat. Kvinnorna i höghuset är kluvna, å ena sidan njuter de av sin frihet, å andra sidan brottas de med att hitta ett mening i livet. 8 familjer får vi följa genom vardagens glädjeämnen, tristess, frustration och längtan efter att vara lyckliga. De har det ju så fint nu.

För 3-4 veckor sedan satte jag på radio i bilen. Mando Diao sjöng "Strövtåg i hembygden" men det visste jag inte då. Det var ändå något som var bekant och det var något som satte sig direkt. Och sedan. Mando Diao överallt. Fröding överallt. Den perfekta kombinationen.

I Karlstad finns inte längre några musikaffärer men Åhléns säljer fortfarande CD-skivor. Dagen efter släppet av "Strövtåg i hembygden" var jag där. Slutsålt. "Och alla har köpt, ung som gammal", sa kassörskan lyriskt. Fröding har blivit pop, inte en dag försent.